Full fart mot VM

Det går bra nu. För svensk friidrott, alltså. Superstjärnor som Armand Duplantis och Daniel Ståhl fullkomligt sprutar ur sig världsresultat i tävling efter tävling. Och bakom dem kommer nya unga namn som Kalle Berglund, Yolanda Ngarambe, Tilde Johansson, Thobias Montler bland många andra. Karin Torneklint, förbundskapten, förklarar varför det går så bra.

 Vi har en fantastisk stämning i laget, det är trivsamt och alla peppar varandra. Då kommer också resultaten, menar Karin Torneklint. 

Och det är en rejäl trupp, ungefär 100 idrottare handlar det om, allt som allt, som ingår i landslaget.  

 Eftersom vi är så många blir det extra viktigt att alla ska känna sig välkomna och uppleva sig sedda, säger Karin. Vi ser alltid till att ha tid för lite lättsamma inslag också under lagsamlingarna, lite rundpingis till exempel. 

Friidrott blir på så sätt både en lagidrott och en individuell idrott. Den huvudsakliga verksamheten sker förstås runt om i landet i de lokala föreningarna. Landslagssamlingarna är mer ”grädde på moset”, medan grovjobbet sker på hemmaplan.

 Från landslagets och förbundets sida har vi ett nära samarbete med de lokala coacherna och föreningarna, på så sätt kan vi följa idrottarna i deras träning och utveckling, berättar Karin. Vi har också verksamheten indelad i olika grengrupper, men jobbar förstås även över grengränserna för att dela erfarenheter och dra nytta av varandra. 

Många pusselbitar

De senaste sex åren har förbundet förstärkt organisationen ytterligare genom införande av så kallade prestationscentrum för olika grenar som samlar utvecklingsarbetet inom varje grengrupp. Arbetet kan bestå av uppföljningsverksamhet, samordning av träningsläger och medicinsk support, testverksamheter med mera.

 Landslaget är en pusselbit i hela den stora friidrottsorganisationen, framhåller Karin. Givetvis en viktig sådan, men utan den omfattande apparaten runtomkring med föreningar och andra enheter skulle det inte fungera. 

Inom ramarna för förbundets arbete kan det även rymmas sådant som att hjälpa till att hitta en mental coach till någon idrottare eller en manager för en tävling.

 Vi jobbar mycket för att idrottarna ska må bra och hitta en balans i livet, framhåller Karin. Har man inte ett bra liv vid sidan om banan blir man heller inte framgångsrik på banan. Någon funderar kanske på att studera, medan det inte alls passar en annan, sådant måste vi vara lyhörda för och kunna prata om. Vi får aldrig glömma att ingen individ är den andra lik.

Fina framgångar

För några veckor sedan vann både de svenska damerna och herrarna Finnkampen på Stockholms stadion. Och nyligen hölls SM i Karlstad, och det med många fina resultat. Fullt fokus nu är mot årets kanske viktigaste tävling som är VM i Doha, Qatar, i månadsskiftet september-oktober. Innan dess deltar också några ur det svenska laget i evenemanget ”The Match” som är en lagtävling mellan Europa och USA, och som hålls i Minsk, Vitryssland, den 9-10 september.

 Finnkampen blev en väldigt kul tillställning i år, med många fina prestationer, konstaterar Karin, som givetvis inte klarade sig undan det obligatoriska badet i vattengraven efter segern! Lite extra roligt tycker jag det var att Irene Ekelund (sprint) och Kim Amb (spjut) är tillbaka på allvar. 

På SM-tävlingrna var också långdistanslöparen Meraf Bahta tillbaka på banan efter sin avstängning för dopningsbrott. Hon vann direkt 5000 meter.

Minst två medlajer

Att sätta upp specifika mål för VM är förstås svårt. 

- Det viktiga är att försöka bädda för att det ska gå så bra som möjligt, säger Karin. Förutsättningarna i Doha är ju lite speciella, med ett väldigt varmt och fuktigt klimat. På själva stadion har dom lovat att det ska finnas luftkonditionering och temperaturen ska hålla sig strax under 30 grader, men för exempelvis maratonlöparna lär det bli tufft. Jag hoppas förstås på många finalplatser, och det tror jag vi har goda möjligheter till. Och våra stora stjärnor, Armand Duplantis (stav) och Daniel Ståhl (diskus) borde kunna ta medaljer!