Hanna stod pall på hemmaplan

Hanna Öberg är kanske den starkast lysande stjärnan i den nya generationen skidskyttar som på allvar presenterade sig i samband med OS i Pyeongchang 2018. Det individuella guldet i distansloppet och silvermedaljen i stafetten innebar det stora genombrottet för den bredare publiken.

Hanna Öbergs framgångar i OS belönades med både Svenska Dagbladets bragdguld och Jerringpriset i samband med idrottsgalan i januari och sedan dess har det rullat på. Den här säsongen – hittills – har med eftertryck visat att OS-framgångarna inte var någon dagslända. Flera pallplatser i världscupen, och guld på distansen och brons i sprinten i EM som avgjordes i Minsk, Vitryssland, under februari har onekligen lagt en bra grund för årets världsmästerskap som just nu pågår för fullt i Östersund.

– Det är verkligen hemmaplan eftersom jag bor i Östersund nu, de här banorna kan man utan och innan. Jättekul att få uppleva ett VM här, säger Hanna. Och en fantastisk inramning med mycket publik som hejar.

De svenska skidskyttarna har gjort lite olika upplägg inför VM. Några, däribland Hanna, valde att inte åka till Kanada för världscuptävlingar i början av februari, för att istället åka till Minsk och EM.

– Sett lite i backspegeln tror jag det var bra. Det var väldigt kallt i Kanada, och dessutom en lång resa. Det är alltid riskabelt och lätt att dra på sig en infektion, säger Hanna.

Tävlingarna i Minsk blev därför en lagom genomkörare, och samtidigt en riktig succé med två medaljer för Hanna, även om förbundskapten Wolfgang Pichler bestämde att de skulle åka hem någon dag innan alla tävlingar var slut där. Men nu är det fullt fokus på VM, som föregåtts av några lugnare träningsdagar på hemmaplan veckorna innan.

Trivs i rampljuset

Hanna trivs annars bra i rampljuset och bekymras inte av höga förväntningar.

– Nej, det får man inte låta sig påverkas av. Det är något som följer med framgång, och vill man vara i världsklass får man räkna med att det finns förväntningar, säger Hanna. 

Som också tacklar all uppmärksamhet som varit sedan OS-genombrottet med distans.

– En fördel är att vi är ett lag som åkt tillsammans under många år och vi känner varandra väldigt väl, så för oss är det inte så stor skillnad nu, vi är samma gäng och det ger trygghet, säger Hanna. Men visst är det klart att intresset från allmänheten är större nu, det märks tydligt.

En annan form av uppmärksamhet som Hanna fått känna på var när hon tilldelades både Svenska Dagbladets bragdmedalj och Jerringpriset.

– Ja, det blev en snabbvisit till idrottsgalan i Stockholm för att ta emot utmärkelserna, lite omtumlande och en verklig kontrast från världscupen och det vanliga tävlandet, säger hon. Jag var väl inte helt hundra i fokus när jag dagen efter åkte tillbaka till Italien för fortsatta tävlingar… Men det är bara att bita ihop och komma igen.

”Demontränaren”

När skidskytte är på tal är det svårt att inte också komma in på ”demontränaren” Wolfgang Pichler, för närvarande svensk förbundskapten. När vi först lärde känna den frispråkige tysken, under andra halvan av 1990-talet, var Magdalena Forsberg den stora svenska stjärnan, och Pichlers kanske mest framgångsrika ”projekt” dittills, tillsammans med många andra stora framgångar för det svenska landslaget. Vem minns inte Björn Ferry, Carl Johan Bergman, Anna Carin ”ACO” Olofsson (Zidek), Helena Ekholm med flera? Alla med medaljer och framskjutna placeringar i mästerskap och på världscupen.

Efter några år i Ryssland kom Pichler tillbaka som svensk förbundskapten 2015. Och nu verkar svenskt skidskytte vara oerhört starkt igen, med en ny generation. Vad är hemligheten med Pichler egentligen? Att han står för stenhårda och extremt noggranna träningsupplägg är välkänt. Men finns där något annat?

– Framförallt har han ett engagemang för sporten som ingen annan, säger Hanna. Han verkligen brinner för skidskytte. Hans driv får oss utövare att inse att allt är möjligt. Men man ska vara medveten om att han ensam inte gör allt. Vi har många duktiga och engagerade människor i laget som alla bidrar på olika sätt.

Så Hanna är inte orolig för att det kan bli förändringar till kommande säsonger, då Pichler sagt att han kommer att förändra sin roll, med ålderns rätt.

– Vi vet inte så mycket om det i nuläget, men det löser sig säkert bra, säger hon.

Lång karriär väntar

Hanna är ganska ung, fyller 24 i år. Och skidskyttar kan ju hålla på i evigheter, tänk norrmannen Ole Einar Björndalen, som avslutade sin långa och framgångsrika karriär förra året, 45 år gammal! Finländskan Kaisa Mäkäräinen, som fortfarande är aktiv och ofta bland de absolut snabbaste i spåret, är 36 år. Ryskan Anastasija Kuzmina är 35 år… Så där kan man hålla på och räkna upp. Så om hon vill har Hanna många år framför sig i spåret.

– Just nu satsar jag 100 procent på skidskyttet, säger Hanna. Vad jag ska göra sedan är inte klart, men jag vill göra något som jag verkligen känner för och inget halvdant.

Viktigt prioritera ekonomin

Som elitidrottare gäller det att ha fullt fokus på träning och tävling. Då är det lätt att vardagliga sysslor inte alltid prioriteras högst. 

– Ekonomi är ett sådant område, menar Hanna. Det är lätt att man glömmer bort ekonomin, särskilt under de första åren av en idrottskarriär. Många kommer efter med pensionssparande och kanske bara klarar sig precis så att det går runt. Då är det bra att ta hjälp redan från början, av människor man kan lita på. Det kan vara föräldrar, en agent eller en bra bankrådgivare. 

Hon menar att idrottare ofta har en ”fördröjning” i sin ekonomiska utveckling, jämfört med dem som följer en vanlig civil yrkesbana.

– Ja, vi idrottare tenderar att ligga lite efter i början. Sedan, om det går bra, kan det börja komma in ganska mycket pengar relativt snabbt. Risken finns då att man hamnar galet och börjar spendera allt, istället för att lägga undan, kanske tänka på pensionssparande, boende och så vidare. Man ska också komma ihåg att som idrottare har man ingen garanterad inkomst. Till exempel skador kan sätta käppar i hjulen och man får tänka om.

Hanna har sin bankkontakt på Swedbank i Östersund med rådgivaren Patrik Börne.

– Vi pratas vid regelbundet och han hjälper mig med alla tänkbara ärenden, det känns väldigt bra. Jag har nyligen startat ett aktiebolag och jag får hjälp med att placera pengar. Jag vet att banken också kan erbjuda en utbildning i hur man utvecklar sitt personliga varumärke, det verkar intressant, men jag har inte kunnat få ihop det riktigt än med träning och tävling. Kanske någon gång i framtiden?

Till sist, Hanna, har du något råd till en ung idrottare på väg in i sin karriär?

– Ha tålamod, och jobba på!


Utbildning kan löna sig vid dubbla karriärer

Kan universitets- och högskolestudier bidra till bättre idrottsresultat?
Ja så skulle det kunna vara om man ska tro aktuell forskning.

Läs mer: Pernilla Eriksson vid Umeå universitet, berättar.