Hallå där,
Bianca Salming…

…mångkampare i friidrott, hur är läget?

- Nu är det ganska bra igen, men tyvärr blev årets kanske viktigaste tävling, EM i Berlin i augusti, en besvikelse. Jag tvingades bryta* på grund av känningar i en fot. Det är självklart aldrig något man vill, men ibland måste man lyssna på kroppen. Jag kom heller inte upp till normal standard så länge det varade, varken i höjd som normalt är min bästa gren, eller i sprintgrenarna.

Vad var det som hände?

- Det var en överansträngning. Jag hade känt lite innan, men när man satsar fullt på tävling kan sånt här bryta ut, det var vad som hände, men det är inget trasigt. I och med det valde jag också att lägga ned resten av säsongen, men har så klart kört rehab och tränat på andra sätt sedan jag kom hem från Berlin. 

Det är lite drygt ett år sedan vi pratades vid senast (se Idrottare & Artister #2 2017), vad mer har hänt under året?

- Fram till EM gick det mesta bra. Innesäsongen tidigare var väl lite sådär, men jag tog ändå ett SM-guld inomhus, så det får vara godkänt. Jag har också hunnit med att sätta nya personliga rekord i både mångkamp och höjd. Träningen har i övrigt gått bra och jag tycker jag tagit steg framåt hela tiden. En skillnad också är att jag är senior nu. 

EM var förstås det stora målet, hur förbereder du inför ett sådant mästerskap?

- Jag försöker köra på som vanligt, inte göra så stor grej av det. Inför ett mästerskap blir det en hel del hårdträning, men man släpper upp på träningen lite innan själva tävlingen för att få en formtopp. Jag fokuserade också lite mer på att få upp speeden, för att kunna hoppa högre och längre. Sen var det skönt att det var så fint väder också under sommaren, det gör det lättare att träna.

Hade du satt något mål för EM?

- Inget placeringsmässigt i alla fall, jag vill alltid känna att jag gör en bra prestation, det är det viktiga. Jag hade gärna velat göra över 6000 poäng i 7-kampen, mitt pers ligger nu på 5985 poäng. Och förbättra lite ytterligare i höjd. Jag persade i höjd på 1,92 tidigare i somras. Nu får det bli någon annan gång istället.

Framåt – vad händer nu?

- Det blir full fokus på fortsatt träning. Jag blev klar med gymnasiet tidigare i år, men tänker inte börja plugga något annat i dagsläget. Nu är det idrotten som gäller till 100 procent. Och så har jag precis flyttat hemifrån, in till centrala Stockholm. Nästa år ska jag bland annat vara med i U 23-EM som går i Gävle, trots att jag egentligen är senior. Det är lite knepigt med alla åldersklasser… 

Förra året pratade vi också lite om ditt humör…, som både kan vara något av en tillgång och ett hinder om/när du blir övertaggad. Har du jobbat vidare med den mentala biten?

- Det gör man så klart hela tiden, det gäller att hitta rätt balans. Men alla tävlingssituationer är olika så man måste också kunna anpassa sig. Jag kör ingen specifik mental träning, men pratar med coacher och så till och från.

Sett lite i backspegeln, hur tycker du det gick för Sverige i EM?

- Men det gick ju hur bra som helst! Otroligt kul. Silver för Daniel Ståhl (diskus) och Andreas Kramer (800 m löpning). Och jag säger bara Mondo! (guld med 6,05 i stavhopp) Han är verkligen på en helt egen nivå! 


*Bianca tvingades bryta 7-kampen i EM på grund av en fotskada inför längdhoppet under tävlingens andra dag. Då låg hon på 25:e plats efter fyra grenar. Nafissatou Thiam från Belgien vann 7-kampen på 6810 poäng.