”Ska bli bäst i världen”

Bianca Salming är friidrottaren som låter höra tala om sig allt mer. Vad sägs om guld i sm och fyra i junior-vm förra året. Personligt rekord i år i både sjukamp, som är huvudgrenen och i höjd. Namnet? Ja visst, pappa heter Börje!

Årets friidrottssäsong har helt klart börjat strålande för Bianca Salming. Och det är ett intensivt program som väntar.

– Det har gått ganska bra så här långt, säger hon, med personliga rekord både i sjukamp och höjd. Men jag är inte nöjd, jag vill ha ut mer.

Nyligen höll hon på att sätta pers i höjd igen. Hon var väldigt nära att klara 1,90 meter under Sollentuna GP, där vi framförallt kommer ihåg Daniel Ståhls fantastiska 71,29 meter i diskus. Svenskt rekord, och därmed suddade han ut Ricky Bruchs 33 år gamla rekord. Daniels kast är det nionde längsta i världen genom alla tider, och världens längsta de senaste fyra åren tillbaka. Men åter till Bianca.

Sommarens stora mål är junior-em i Italien i slutet av juli.

– Fram till dess handlar det om att toppa formen så mycket som möjligt, säger Bianca. Jag har kvalat in både i sjukamp och höjd. Och ska försöka vara med i båda grenarna. Men det är lite knepigt med tidsprogrammet, det kan bli lite tajt.

Och i augusti är det vm i London. Dit är inte Bianca kvalad ännu. Men går det bra på JEM, så vet man aldrig.

– Jag lägger stora vm åt sidan nu, jag måste ha fullt fokus på JEM, säger Bianca. Man får ta en sak i taget. Jag tror att om det går bra i JEM, så kommer det att räcka till att jag tar mig till vm också. Det blir en extra bonus.

Hon har också hunnit med att göra debut i Diamod League, när Stockholmsupplagan avgjordes på Stockholms stadion i juni. Då i höjd.

– Det var verkligen jättekul att vara med, härlig stämning och att få träffa många riktigt stora internationella idrottare. Sen var det ju lite synd att jag rev ut mig på beskedliga 1,80, en höjd som jag normalt klarar lätt. Men så är det ju med idrott – det kan gå åt skogen ibland. Bara att bli inbjuden tycker jag är stort. Och visst hade jag gärna hoppat bättre.

Några fler Diamond League räknar inte Bianca med att det blir den här säsongen. Därtill är programmet i övrigt väl tajt. 

Svenska landslaget i friidrott gjorde en mycket bra prestation när man vann First League i Vasa, Finland för ett tag sedan. Därmed går Sverige upp i det som kallas Super League till kommande säsonger, och där får mäta sig med de bästa europeiska nationerna som England, Tyskland, Frankrike med flera.

– Jättekul, man blir nästa lite chockad när man ser vilket starkt lag vi är, säger Bianca. Jag trodde inte det skulle gå fullt så bra, men det känns ändå som att vi är på gång nu igen, efter några år som varit lite fram och tillbaka. Ett tag var vi ju så väldigt starka med världsstjärnor som Kajsa Bergqvist, Stefan Holm, Christian Olsson och flera andra. Nu kan vi vara på G igen, i min generation och däromkring finns många riktigt bra! Det är också jättekul att vara ett lag, där många är bra och sporrar varandra.

Som ung svensk tjej som tävlar i sjukamp är det nästan ofrånkomligt att inte komma in på fenomenet Carolina Klüft. På gott och ont… 

– Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på henne tidigare, erkänner Bianca, men nu när jag börjar bli lite äldre märker jag att många – inte minst jag själv – jämför. Hade inte hon funnits hade mina resultat idag kanske varit ”jättebra…” 

För än så länge ligger Carolina före Bianca resultatmässigt för motsvarande ålder. Hon satte ju bland annat världsrekord tidigt.

– Men i vissa grenar är vi jämförbara, säger Bianca.

Carolina Klüft-spöken eller ej – för Bianca är vägen utstakad: Det är sjukamp som gäller! Möjligen då och då med något inhopp i höjdhopp som individuell gren. 

– Sen får vi väl se, jag kanske börjar med spjut vid 40…, hahaha.

Att idrotten är en naturlig del i Biancas liv är inte så konstigt, med en pappa som är en NHL-legend och en mamma som också varit aktiv idrottare, var det ganska självklart att även Bianca började med idrott. 

– Vi höll på hela tiden med allt möjligt, inte minst i skolan, och det var där som lärarna fick upp ögonen. Jag kanske gick i fyran-femman, och blev uppmuntrad att testa friidrott. Och på den vägen är det. Jag tror det är väldigt viktigt att få en bra introduktion via skolan. Sen kan man alltid gå vidare via klubbar.

Biancas främsta styrkor, enligt henne själv, som idrottare är att hon älskar att träna, och har förmågan att prestera det där ”lilla extra” i jobbiga situationer, när det verkligen behövs.

– Men jag behöver jobba lite på humöret…, jag kan bli jättesur om något går emot mig, särskilt tidigt i en tävling. Jag kan bli lite speedad och övertänd. Då är det bra att ha pappa att prata med – han förstår, utan att man behöver säga så mycket, han har ju varit där själv. Jag pratar också mycket med mamma, som har jobbat som mental coach åt andra i många år.

Har du några långsiktiga mål med ditt idrottande?

– Att bli så bra som möjligt – bäst i världen! Vinna OS-guld…

Bianca är i början av sin idrottsliga karriär och ännu har inte de stora prissummorna börjat visa sig. Det har så här långt blivit någon tusenlapp här och där.

– Men jag har fått en sponsor, Adidas, som stöttar ekonomiskt och så får jag träningsbidrag från klubben, säger hon.

Pappa Börje har en lång relation med Swedbank. Och nu har han introducerat Bianca i den världen. 

– Det känns jättebra, han har ju gjort resan, och jag kan inget om sånt här med pengar. Då är det skönt att ha banken att kunna vända sig till och inte nån okänd random… Det är bra också att jag lär känna banken och lär mig mer, jag kan ju inte lita på pappa hela livet, måste bli flygfärdig själv också!

Men ännu följer hon till viss del i Börjes fotspår, och har till exempel precis registrerat och startat ett eget företag. Vad det heter? Queen Salming! Vad annars…?

– I framtiden vill jag göra kul saker, säger Bianca. Jag ser ju vad pappa har gjort – och gör. Och då är ett företag en bra plattform tror jag. Sen får vi se om det blir kläder eller något annat. Det viktiga är att få göra något för sig själv, som man känner för.

Men nu är det friidrotten som är huvudfokus. Och lite skola.

– Jag hoppade av gymnasiet för ett par år sedan, det funkade inte riktigt med träningen och så. Men nu har jag börjat på ett löpargymnasium, och kan träna på skoltid. Det är bra. Och får ta den tid det tar.

I nuläget har hon ingen ”plan B” om idrottskarriären skull ta slut i förtid.

– Jag är inte orolig, det löser sig alltid, säger Bianca. Jag har tidigare alltid haft lätt att fixa jobb, och bara man är lite framåt och kan prata så ordnar det sig! 

Hon har heller inga direkta planer på studier efter gymnasiet.

– Nä inte nu, det får vi ta då, kanske lite ekonomi vore bra om man ska driva företag, men det finns ju alltid. Och så kan man ju få hjälp via banken med föreläsningar, seminarier och utbildningsförslag.

Finns det någon fritid i en ung friidrottares liv? Jodå, alla behöver koppla av och tänka på annat emellanåt.

– Då vill jag vara med kompisar, bara vara, hänga och umgås, säger hon. Men det måste hända något! Jag kan inte bara sitta still. Jag är hopplös om vi till exempel ska titta på tv-serier, det bara går inte, det måste hända något!

Tävlingsmeriter i urval

  • Guld i sm för seniorer, sjukamp, 2016

  • 4:a junior-vm i sjukamp, 2016

  • Guld i sm för både juniorer och seniorer, femkamp (inomhus), 2016

  • Personligt rekord i sjukamp: 5 894 poäng, 2017

  • Personligt rekord i höjdhopp: 1, 89 meter, 2017